Judyth Baker

lördag 16 november 2013

En sann historia?

Men kunde det verkligen ha gått till så här?

Jo, det gissar jag att finns en del som anser att det kan ha gjort, åtminstone delvis. Visserligen kan ju ingen veta exakt hur de inblandade faktiskt tänkte eller varför de reagerade som gjorde, så där har jag fått använda fantasin ordentligt. Men faktum är att den här historien, trots att den kan uppfattas som aningen bisarr, ändå innehåller en lång rad fakta som exakt beskriver vad som hände den där novemberdagen i Dallas.

Om läsaren dessutom har överseende med den skönlitterära Hötorgskonst jag i bästa fall åstadkommit så borde historien, eller i vart fall delar av den, inte alls vara så svårsmälta som det säkert kan förefalla vid första anblicken. Att det finns mängder av motsägelser, logiska kullerbyttor och rena falsarier är, om jag ändå lyckats någorlunda, måhända inte alldeles enkelt att uppfatta?

Vad vi definitivt vet är att mordet på Kennedy gick till på ett sätt, och ett enda sätt. Med den enkla logiken så kan således de flesta konspirationsteorier avskrivas som felaktiga.Detta är alltså ett försök att i ett mycket koncentrerat format inbegripa delar i flera av de konspirationsteorier Staffan Westerberg redogjort för i sina artiklar. Dessutom har jag använt mig av ytterligare några, eller delar av dem. När man sedan på det här sättet mixar detta med vad som är historiska fakta och kring vilket det alltså finns konsensus är man nästan där. För vad jag dessutom och vilket läsaren förstås för länge sedan listat ut, bara behövt lägga till är att blanda detta med en god portion egen fantasi och bums så har man ett resultat som säkert kan sväljas lite varstans.

I USA är konspirationsteorier kring mordet på Kennedy en industri med mängder av filmer, böcker, artiklar, konferenser och föreläsningar. Internet är nerlusat av sajter som ägnar sig åt att spekulera i Den Stora Konspirationen 1963.Utan större överdrift så kan man säkert uppskatta att nittiofem procent av det som produceras i etern kan tillskrivas de som på ett eller annat sätt anser att någon slags konspiration ligger bakom mordet. Inför den nu stundande femtionde årsdagen av mordet, är det också ett mer febrilt högtryck än vanliga årsdagar.

Warrenkommissionen, 1964.


Det finns legitima skäl att ifrågasätta förklaringarna kring vad som hände. Främst därför att Warrenkommissionens rapport inte på ett tillfredställande sätt ger de svar den borde ha givit. Många vittnen hördes aldrig, andra avfärdades på tvivelaktiga grunder och andra ledtrådar än Oswald följdes inte upp på ett adekvat sätt, för att ta några exempel. Den mest omstridda tesen är antagandet om den magiska kulan (Single Bullet Theory) som påstods träffa både Kennedy och Connally. Utan denna finns ingen grund för slutsatsen att det endast avfyrades skott från ett vapen. Obduktionsrapporten och händelseförloppet kring hur den kom till väcker en lång rad frågor.

Och även om flera kommissioner därefter i huvudsak bekräftat Warrenkommissionens slutsats, så har detta inte mildrat kritiken, tvärtom. Dessutom har det långt senare visat sig att en del av kommissionens slutsatser baserades på rent egendomliga grunder. De fick exempelvis aldrig ta del av obduktionsfotografierna, istället användes högst bristfälliga skisser. De fick heller inte hela den information från CIA de efterfrågade och som de blivit förvissade om att de hade tillgång till. Detta trots att f.d. CIA-chefen Allen Dulles var medlem av kommissionen.

Och faktum är ju att det faktiskt finns två officiella slutsatser, dels Warrenkommissionens om Oswald som utförde mordet på egen hand och dessutom HSCA (1978), alltså Kongressens utredning, som kom fram till att det faktiskt förelåg en konspiration, att Oswald hade en medhjälpare. Orsaken till de skilda slutsatserna är att HSCA hade tillgång till vad som antogs vara en ljudinspelning från Dealey Plaza vid tiden för skottlossningen. Denna var inte tillgänglig 1963-64 när Warrenkommissionen genomförde sin utredning. Detta ska jag återkomma till i en senare artikel, men det är givet att detta är ytterligare ett skäl till att åsikterna om mordet hos den amerikanska allmänheten sedan decennier starkt balanserar över mot en konspiration.

HSCA, 1978.

Tyvärr har dessa välgrundade frågor alltmer hamnat i skymundan av en spekulationslysten konspirationsindustri som i allt djärvare former spekulerar kring vad som hände. Allt fler civila vittnen som på ett eller annat sätt finns med i utredningen, ifrågasätts. Ju längre tiden går, desto färre av dem finns kvar för att försvara sig, se där! Nya öppningar. Alltfler spekulationer kring vilka som är ytterst ansvariga föds. Allt färre bland lite senare generationer av konspirationsteoretiker ansluter sig till tanken på att Oswald hade något som helst med mordet att göra. Vilket alltså på ett avgörande sätt skiljer sig från de tidiga konspirationsteoretikerna, där frågan under lång tid istället handlade om huruvida Oswald var ensam skyldig eller inte.

Och sätter man sig in lite i det här numera nästan gränslöst komplexa mordet så inser man också varför de som anser Oswald oskyldig allra oftast hamnar i någon variant av att det är de amerikanska underrättelsetjänsterna som måste vara involverade. Däremot är det de facto så att även om man anser Oswald skyldig, så kan mordet ha varit någon form av konspiration. Nya vinklingar och kopplingar kring förlopp som sedan decennier avfärdats som trams, återuppstår. Författare som utan direkta, konkreta bevis spekulerar fritt, korsbefruktar varandras böcker och på detta sätt uppstår alltså en konstlad verifiering av olika händelser. 

För att använda författaren Norman Mailers briljanta uttryck: Faktoider [Factoids] skapas. Således sådant som påstås vara fakta, som verifieras så som varandes fakta, men som ändå inte alls är några fakta. Utan endast och i bästa fall, spekulationer.

Nu kanske någon förleds att tro att konspirationsförespråkarna utgör en homogen gruppering med avseende på hur mordet gick till? Det är faktiskt så att det förhåller sig tvärtom. Utöver det faktum att Kennedy mördades genom en konspiration går åsikterna vitt och brett isär. Kring så basala fakta som exempelvis hur många skott som avlossades, varifrån eller av hur många skyttar, varierar åsikterna i det oändliga. Inte blir de heller färre om man istället tittar på andra delar av bevisningen. Vilka vittnesmål är trovärdiga eller relevanta? Kring en allt mer infekterad debatt om förmodat förfalskad och fejkad bevisning råder principen om att låta tusen blommor blomma. Åsikterna om den medicinska bevisningen och hur man ska tolka vad som hände på Parklandsjukhuset relativt vad som står att läsa i obduktionsrapporten, som alltså genomfördes på Bethesda Naval Hospital några timmar senare,  är också föremål för en mängd olika slutsatser. Och då har jag ändå inte nämnt åsikterna kring motivbilden bakom mordet och jag tror kanske inte heller att det behövs, från en svensk horisont har vi Palmemordet som en talande jämförelse. En fascinerande odysse är det hur som helst. Om allt detta och massor därtill diskuteras det bland konspirationsförespråkarna så att flisorna ryker. Vänskapsband sägs upp och löften eller hot om stämningar åt det ena eller det andra – eller bägge – hållet är inte ovanliga. Kring detta får var och en dra sina egna slutsatser, men det förtjänar att upprepas:

Kennedy mördades på ett, och endast ett, sätt.

I några kommande artiklar ska jag försöka ge min syn på Kennedymordet, genom att belysa det jag anser vara avgörande, och vad som alltså lett mig till den slutsats jag dragit kring detta, nämligen att Oswald med mycket stor sannolikhet är skyldig och att det dessutom kvarstår frågor som lämnar öppet för att han kan ha haft medhjälpare. En helt personlig, subjektiv och selektiv granskning med andra ord. Med hänsyn till att det givetvis blir i ett komprimerat format, så avser jag använda jag en del hänvisningar med fotnoter för den som vill sätta sig in djupare i ämnet. Om jag då lyckas beskriva varför historien ovan inte bara är byggd på egenhändigt uppdiktade fantasier utan också på några av konspirationsförespråkarnas mest omhuldade och osubstantierade spekulationer, utmärkt. Lyckas jag också övertyga någon om att konspirationsteorierna bör behandlas med samma kritiska lupp som Warrenkommissionens rapport varit föremål för under flera decennier, än bättre.

Till sist ska jag också understryka att jag på inget sätt kan anses vara någon expert inom flera av de områden mycket av analyserna kring det här mordet handlar. Ballistik, rättsmedicin och en hel del andra ämnesområden. Däremot har jag ägnat tid åt mordet på ett lite mer systematiskt sätt sedan mitten av sjuttiotalet. I olika perioder därefter mer eller mindre intensivt. Som ekonom tror jag också att jag i någon mån haft nytta av professionella erfarenheter som utredare och lång vana av att genomföra analyser av olika slag. Mitt intresse kring Kennedymordet har också lett till att flera av de researchers i USA som jag anser seriösa och som ägnat flera decennier åt det mordet, numera på lite olika nivåer blivit personliga vänner. Det öppnar naturligtvis en del dörrar, det finns alltid någon att diskutera med och det finns alltid någon att stöta och blöta en viss tankegång med. Ibland får jag tillgång till en del uppgifter som annars varit svåra att hitta. Och det finns, ibland lite för ofta, någon som förklarar varför vissa resonemang inte håller måttet. Och tro mig, den kunskap de besitter om mordet är djupt imponerade, alldeles oavsett om man instämmer i slutsatserna eller ej. De här personerna har för övrigt vitt skilda åsikter om mordet, några anser att det föreligger en konspiration, andra att Oswald utförde detta ensam.

Jag är för närvarande involverad i ett litet researchprojekt via en av dem. Det avser en möjlighet som tidigare förvånansvärt nog nästan helt förbisetts. Jag hoppas kunna berätta mer om detta i någon senare artikel. Om något konkret av värde sedan faller ut eller inte är däremot långt ifrån säkert, skulle så bli fallet är det nya uppgifter det handlar om.

För den som anser det viktigt med etiketter, så brukar jag definiera mig som agnostiker, men likt Westerberg så anser också en del andra att jag är vad som brukar kallas LN, dvs ”lone nut”, fritt översatt att jag anser Oswald vara en ”ensam galning” som utförde mordet. Likt nästan alla som ägnat sig åt mordet började jag med en stark övertygelse att det måste ha varit en konspiration och att Oswald var oskyldig. Jag bryr mig inte så mycket om vilket läger jag antas tillhöra.

Min beskrivning ovan av händelserna på Dealey Plaza är på ett sätt förmodligen något återhållna. Förvirringen och kaoset var sannolikt ännu värre. Ett faktum som ingen av de ljudlösa filmer som finns bevarade, riktigt förmår visa. En seglivad myt som konspirationsindustrin ofta använder sig av är hur välinformerade kring diverse detaljer media omedelbart visade sig vara den där dagen. Implikationen är givetvis att man hade blivit informerade på förhand eller i vart fall snabbt blev levererade redan förberedda artiklar och därmed omgående var beredda att förse den amerikanska allmänheten med exakt den hopdiktade histora man ville att de skulle matas med. 

Låt oss se:

David Von Peins video lämnar knappast något tvivel om den totala förvirring som i själva verket fanns även inom media denna eftermiddag och efterföljande dagar. Inte mycket av vad som sägs här visade sig ha någon förankring i verkligheten.


Och så en reservation. Jag har av privata skäl haft svårt att hitta den tid som krävs för detta, och så kommer det att fortsätta ännu ett tag framöver. Så det kommer att bli en tid mellan artiklarna, vilket jag hoppas eventuellt intresserade har överseende med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar